Min elbil

Det var inte meningen. Jag har skrattat åt de som stannat och laddat sin elbil i timmar på långresor. Jag har lett i mjugg åt de som jagar gratis laddplatser på köpcentrum.

Men nu är jag där. Det var inte meningen.

Det var dags för ny bil. Min bilintresserade dotter och jag ägnade en lördag i mars på olika bilfirmor med mer eller mindre intresserade säljare. Vi provkörde. Flera märken och modeller. Plugin-hybrid var det som gällde. Vi ställde frågor. Vad händer när batteriet tar slut? När används batteriet? Och så vidare. Jag tror säljarna blev lite trötta på oss. En ren elbil fanns inte på kartan. Överhuvudtaget.

En bil som stack ut från de andra var Peugeot 308. Ny modell. Kvick som tusan. Som att köra Miata fast med tak. 225 hästar. Iögonfallande grön färg. Dottern var lyrisk. Fick offert men finansieringen var oklar, pratade med svenska distributören och konstaterade efter någon månad att det blev ju en massa pengar mer än gamla bilen. En fördel är att inbytespriset på den gamla bensinbilen är nästan lika mycket som inköpspriset för 3 år sedan.

Gemensamt för alla bilfirmorna var leveranstiden. Haha, vill du köpa och få bilen levererad i år? Nä du, minst 8-12 månader. Du vet, ”brist på allt efter pandemin”. Funderar lite och börjar undra hur dessa bilfirmor egentligen får in pengar? Inga bilar kan ju levereras? Bilhallarna ekar tomma, det finns inga begagnade att köpa heller.

Ungefär samtidigt undersökte jag möjlighet att byta plats i bostadsrättsföreningens garage, till en parkeringsplats med laddbox. Det fanns ju inte, laddplatser har jag förstått är eftertraktade och föreningen har bara 12 platser. Men föreningen ställde oss i kö utan att jag bett om det.

Peugeot 308 hade lite kortare leveranstid, 5-6 månader. Efter ett tag kunde jag få en på återbud i augusti! Men priset hade gått upp. Du vet, ”brist på allt efter pandemin och inflation på det”.

Fick plötsligt garageplats med laddplats i vårt garage! Kön hade inte varit så lång, bara vi visade det sig.

Åkte lite desperat i början av juni till en annan bilfirma som också sålde Peugeot för att höra med dem, kanske hade någon bil hemma? Inte för att jag trodde det.

Nej, ingen 308 på lager. Däremot såldes deras e-208 demobil. Iögonfallande blå färg. Provkörde. Inte så pjåkig, pigg liten bil. Och vi behövde ju ingen stor bil? Det var inte meningen. Men jag slog till. Det blev en ren elbil! Och priset var överkomligt.

En vecka senare byttes gamla bensin-bilen mot en ny elbil. Det var ju inte meningen. Men nu hade vi ju fått laddplats i garaget så vad skulle jag göra?

Taggar: